Nu är det officiellt: Vårt hus är till salu. känns tungt.

Har glömt hur man länkar, och beskrivningen har försvunnit. Om ni vill se det får ni kopiera denna adress istället:

http://www.svenskfast.se/Templates/ObjectView.aspx?objectid

=3E5QOB7F95PV5J79&SearchResultIndex=15

Imorgon är det 11 spetember!

Undrar vad som händer den här gången...

Nu är det officiellt: MLI har blivit en komplett Facebooksnörd!

Detta är helt hemskt! 

Har man verkligen inget liv eller? 

Häromdagen kom en som jobbar här på Hemköp fram till mig och frågade:

Hej, är det du som är MLI med de stora ögonen och norrlandsutseendet?

Sedan log hon.

Jag stod som ett frågetecken, stora ögon? norrlandsutseende?

Har aldrig fått höra tidigare att jag har stora ögon, är det en komplimang? Och om man har norrlandsutseende, hur ser man ut då? Är det bra eller dåligt att se ut så?

En annan kollega hade försökt förklara mig och den andra tjejen med samma namn för personen som kom fram till mig. Hon höll inte isär oss. Inte för att vi är så lika, men tydligen har jag norrlandsutseende.

Aja, måste fråga kollegan hur man ser ut då.

Just nu så står jag i ett vägskäl, och det finns hur många vägar som helst att välja känns det som. För många. Anledningen till det är att för det första så har jag ingen aning om vad jag vill jobba med, skulle vilja prova på något helt nytt. Sen vet jag inte var jag vill att jobbet ska ligga heller.

Som det är just nu så har jag sökt jobb på två ställen, i Leksand och i Sälen, sen har jag fått ett erbjudande om ett jobb i Oslo, Norge. Det finns en hake med alla dessa jobb. Jobbet i Leksand är på 50% (kan få upp graden genom att ta extrapass), dom söker folk till två 50% tjänster, och det är två stycken som har jobbat på Hemköp längre som också har sökt. Det innebär att dom förmodligen kommer få tjänsterna.  Jobben i Sälen är bara säsongsjobb, så dom är tidsbegränsade mellan nov,dec till mars,april. Haken med jobbet i Norge är just att det ligger i Norge, vill jag säga upp mig som svensk och bli Oslobo igen?

Ska jag välja något av dessa jobb eller ska jag söka vidare? Vad vill jag få ut? Kommer jag bli lycklig? Vad krävs för att jag ska bli lycklig?

frågorna är många och några svar syns inte till. Kan dom inte bara komma flygandes, eller åtminstone så kan väl ett tecken dimpa ner som ger en hint om vad som är det rätta valet.

Det som är mest frustrenande är att jag känner olika från dag till dag, vissa dagar känner jag att det ena skulle vara det bästa, andra dagar så verkar alternativ två och tre rätt och sen finns det dagar då jag vill något helt annat. Sökte till en skola tidigare i år och kom in, däremot så valde jag att inte gå den. Det var många oklarheter och frågetecken som inte kunde rätas ut angående själva utbildningen, och jag kände att jag inte ville ta CSN-lån för att gå en utbildning som inte var bra.

Är jag villig att sätta mig i skuld för något dyligt? Svaret blev nej. Men gång på gång kommer suget att gå utbildningen tillbaka. Betyder det att jag ska gå den? Kommer jag att ångra mig om jag inte gör det? Vill jag jobba med något inom den utbildningen i framtiden? Kommer jag ha nytta av utbildningen om jag väljer att joba med något annat?

Varför ska man vara så velig för?

Varför kan inte någon annan hoppa in och bestämmavissa saker åt en.

Jaja, jag vet att det är så här att vara vuxen, och att det bara är att ta sig i kragen och välja. Men ibland vill man lämna över problemen till någon annan som tar besluten åt en.

Livet är som en berg och dalbana och just nu går det väldigt mycket ner i mitt liv. Känner mig rätt vilsen för tillfället:

Jag jobbar extra, vilket innebär att jag måste ta det jag får i princip. Tar jag det inte finns det inga garantier för att jag får något mer över hvudtaget. Visst dom söker två halvtidstjänster där nu men vad hjälper det mig? Det blir en trygghet att veta säkert att man får jobba men man kommer inte så långt på. Skulle nog inte ha råd med en lägenhet på det, inte en som man kan få plats med lite mer än en säng och en TV i iallafall.

Funderar på att söka något säsongsjobb i Sälen eller flytta tillbaka till Norge och jobba med något där. Får jag ett jobb i Sälen gör att jag kan skjuta upp problemet en bit in i framtiden iallafall.

Har en skola som jag kommit in på också, men som jag tackade nej till. Just nu känns det dumt eftersom då hade jag haft något, men kan ju inte välja att ta ett lån bara för att ha något att göra!

En annan sak är att mina föräldrar funderar på att flytta ifrån huset, till något mindre inne i stan. Dom har sagt det länge, men nu verkar dom ha bestämt sig. Efterdom jag inte har något eget, och inte vet när jag kan tänkas få så innebär det att jag måste börja sälja av saker och typ hyra ett förråd att ställa resten i.

Sen visade det sig att killen jag dejtade inte var något att ha.

Ingenting går vägen nu!

Försöker att inte gräva ner mig, men det känns så tröstlöst just nu! Kan jag inte få se en skymt av slutet på denna tunnel iallafall?! Måste allt komma på samma gång också? Åhh!

Insåg just att detta inlägg inte är så olikt mitt förra, men det får bli så. Skriver för min egen skull, för att få ner tankar till text. För hoppningsvis det klarnar lite då och man kan ta nya tag för att ta tag i problemen. Eller... Ja ni fattar... Blir mest en massa svamel nu, så det är lika bra att jag slutar. Kommer bara krångla till det mer om jag försöker förklara hur mina tankar går just nu.

Är hemma på en snabbvisit och tänkte uppdatera lite. Det jag har att berätta är bara trista saker.

_____________________________________________

Fick veta igår att Grus inte vill något mer. Så som han betedde sig så kom det inte som någon överraskning, jag vill inte heller något mer. Han var inte värd att satsa på, sa saker när han var full som han lägligt nog inte kommer ihåg i nyktert tillstånd.

Jag var nog för grå och tråkig enligt honom. Jag brukar inte känna mig tråkig, men kunde inte riktigt hänga med i hans svängar. Anledningen till att jag känt mig tråkig är att mycket känns så osäkert i mitt liv just nu, så har inte varit mitt vanliga spralliga jag. Sen var det ganska svårt att planera något att göra när man inte ens visste om man skulle träffas. Kunde svänga snabbt det där, spontant skulle det vara.

Och varför vara med någon som inte tycker om en, när det finns andra där ute som är med värd att satsa på?! Visst gör det ont att han inte tycker om mig, jätteont. Men man måste uppleva det dåliga för att uppskatta det bra.

Tänker inte deppa ihop över detta, sopar detta från axeln och tar nya tag.

____________________________________________

Sen har sommarschemat på Hemköp tagit slut, härdanefter kommer jag jobba extra. Inte kul att inte veta om man får jobba något eller inte! Känns som jag lever på randen av ett stup eller på ett korthus som närsomhelst kan rasa. Vill inte lava i ett sånt vaccum, känner att jag inte är så positiv och sprallig som jag vill vara. Som jag brukar vara! Som sagt så känner jag mig grå och tråkig för tillfället, känner att jag inte vågar slappna av utan går och spänner mig och förbereder mig på att det värsta ska hända. Med mycket.

För hoppningsvis kommer det snart att stabilisera sig, och jag kanåtergå till att vara glad och sprallig igen.

Tills dess är det bara att bita ihop! Som jag sa tidigare:

Man måste ju uppleva det dåliga för att uppskatta det bra!

Det är mitt motto nu.

_____________________________________________

Blev mycket upprepningar i detta inlägg, men blir lätt att man ältar när man skriver av sig. Vi hoppas på, nej vi ställer in oss på att det kommer vara trevligare läsning i nästa inlägg, tills dess:

Hare bra!

Sitter på mitt nya jobb, har en timmes rast så kan uppdatera lite. Det har varit mycket att lära sig nu, och det är kaos i huvudet för tillfället! Är nästan fööör mycket, dörmmer konstiga drömmar och glömmer saker hit och dit. Men jag är lycklig!!!

Det känns jättebra alltihopa, och hoppas på att jag kan få fortsätta jobba här i höst också. Trivs bra här i Lex och jag skulle bokstavligen gråta floder om jag blir tvungen att flytta hem igen. Okej, överdrev väl lite, men det är inte långt ifrån.

På mitt schema just nu så är det inte många morgnar (va, ser jättekonstigt ut. Undrar hur d stavas, hinner inte kolla tyvärr. Ha överseende!) Vilket passar mej perfekt.

Kan inte tacka Rockkullan nog för att jag får bo inneboende hos henne! Guud va jag uppskattar det. Ska köpa något snyggt och dyrt åt henne som tack.

Måste även berätta att jag har börjat dejta en kille som kommer härifrån Lex. Har aldrig skrivit om mitt kärleksliv här tidigare, det säger en hel del om denna kille. Jag kallar honom Grus. Lång historia, för lång för att berättas nu. Kommer kanske längre fram.

Nu ska jag återgå till att vila huvudet innan jag ska ut till stormen igen. Skriver mera när jag har tid.

Puss å Kram MLI