Jo, jo ska skriva om vår resa till Kreta, jag lovar! Har bara varit extremt lat denna vecka, och månad också för den delen, när det gäller bloggandet. Ber så hemskt mycket om ursäkt att jag inte har hållit det jag lovade, och lovar att jag ska skärpa mig framöver. Ha lite mer tålamod bara så kommer det uppdateringar från den veckan. Lovar!

Denna dag var inte bara en löningsdag, det var även dagen som jag åkte till Leksand för en helgvisit. Och gissa om den blev lyckad!Har jobbat elva veckor av tolv sen skolan slutade i juni, och för en som inte är en morgonmänniska tär det ganska rejält på humör och tålamod. Att bo hemma gör inte saken bättre, efter ha bott själv i tre år är det ganska kämpigt att gå tillbaka och bo med, min kaära, föräldrar. Tror ärligt talat att det är ömsesidigt. Var skönt att få ett break igen, och var kunde inte vara ett bättre ställe att göra det än i kära gamla Leksand?Direkt efter jag slutat jobbet styrde jag kosan mot Dalarna, vid sextiden var jag framme och kramade om Rockkullan (a.k.a Fikomanen). Väl där var det bara att bära in sakerna, byta kläder och ta på sig promenadskorna. Det nygifta paret Jullebulle å Pappersmannen hade nämligen bjudit oss på grillmiddag. Vi tog vårt pick och pack på cykeln och gick med den dit, var den bästa lösningen på hur vi skulle frakta packningen. Väl framme var det bara att sätta sig till bords och äta god mat. Som alltid när man kommer dit. Efter huvudrätten blev det cheesecake med blåbär på toppen, till detta blev det bröllopskorts-tittning. Tyvärr så hade fotoföretaget precis gjort om sina rutiner, så dom skickar filmrullar och engångskameror till Tyskland för framkallning. Och i all denna röra tappades sju av åtta engångskameror, laddade med bröllopskort, bort. Dom vet inte ens om dom kommer att få se röken av korten. Irriterande!Efter all mat så blev det chips och dipp, med ölen som var kvar. Innan jag och Rockkullan påbörjade den fem kilometer långa vanrdingen hem hann jag med att ta en powernap på soffan. Låg och lyssnade och var halvt med i diskussionen, tills jag somnade vill säga. Vaknade efter ett tag och satte mig in i vad dom pratade om för tillfället. Dom är så vana att jag brukar ta en nap då och då, så det var bara att hoppa in igen.När jag var vaken tyckte Rockkullan att det var bäst att passa på att påbörja vandringen. Var en bra idé, var trött efter ännu en jobbvecka. Dom sega uppförsbackarna på ditvägen hade plötsligt blivit välkomnande nedförsbackar där vi utnyttjade cykelns funktion. Var väldigt dåligt med luft i bakdäcket så man fick trampa ändå tyvärr. Gick lite snabbare än om vi bara hade gått.När vi kom innanför dörren och tog av oss skorna upptäckte jag att jag lyckats få skavsår, var inte så konstigt i och för sig har nämligen nyss köpt nya adidasskor som jag inte har gått in ordentligt än. Bådade inte gott för morgondagens aktiviteter dock; shopping på Kupolen och utgång till "Luckan".

Har bestämt att inte skriva om resan i kronologisk ordning. Har nämligen inte skrivit ner några stödord under veckan, vilket betyder att jag inte kommer ihåg riktigt vad som hände när. Men kanske om jag sorterar ut det som jag är säker på, kanske resten löser sig. Har mamma som hjälp också, hon är duktigt på sånt här. Kunde hon inte ha delat med sig av dessa DNA-remsor till mig då?!Iallafall så kommer det komma fler inlägg och bilder undan för undan, ha lite tålamod med mig bara.Så kolla gärna längre ner i bloggen, där, för hoppningsvis, hela semsterveckan kommer att komma.

Min nya kärlek heter Mr R! Han har inte sagt något till mig. Än. Men när han kom in på jobbet idag och våra blickar möttes föll jag pladask. Nu vet jag hur äkta, ren kärlek känns. Hans blå ögon och ruffsiga hår charmade mig totalt!Han har bara bott här i Bollnäs i sex veckor, har inte kunnat bo här längre i och för sig. Han är inte äldre. För det sa jag väl? Han är en sex veckors baby som kom in med sin pappa på jobbet idag. Pappan frågade om jag kunde hjälpa honom att skriva, men jag kontrade med att jag gärna kunde hålla istället. Och det fick jag. Han är helt underbar, det är i sådana stunder som man blir o t r o l i g t sugen på att skaffa en egen. Under de minutrar som pappan gick runt och plockade ihop sina saker var det nästan som om det bara var han och jag som existerade.En annan kund kom in medan jag fick äran att hålla prinsen, och han trodde jag hade släpat med min unge på jobbet:-"Får du vara med mamma på jobbet du då?". Är han inte klok?! Hade jag en sådan guldklimp så skulle jag väl inte jobba, skulle vara så mycket mammaledig som man bara kan!När vi satt där han och jag så lyckades jag lirka upp min kameramobil ur fickan och ta ett kort. Brukar inte ha mobilen på mig men hade fått ett sms lite tidigare, och sen blev den kvar när andra saker kom imellan.Är inte bra, men tllräckligt bra för att charmen i trollet ska synas.

Så var man hemma igen, men det var inte utan strul! För det första blev vi försenade på grund av att det plan som vi skulle flyga med hade krockat med en fågel som bucklade till ena vingen. Detta betydde i sin tur att vi flögs hem med en boeing 747, det var i sig inget negativt. Vikken bjässe!Sen när vi har landat på Arlanda får vi reda på att våra taxfreevaror står i Trondheim (vad dom nu gör där) och istället för att packitera dessa och skicka hem dem som lite plåster på såren, så strör dom salt i dessa genom att ta tillbaka dom. Vi kommer inte få se skymten av dom. Dom anser det vara bättre att packa ur dem och ställa tillbaka dem på lagret. Är grymt besviken på Apollo! Vissa hade fått vänta i 26 timmar på att få flyga hem, vi kunde trösta oss med att iallafall bara få vänta i 3. Och ingen information ick varken dom som väntat i 26, eller vi som väntat i 3. En av dessa som väntat så länge frågade om hon skulle göra med sin telefonräkning, Dom hade nämligen fått ringa och leta information helt själv! Men nog om det, detta kräver ett eget inlägg.Alla säger att alla goda ting är tre och likaså alla onda ting. Börjar bli mer och mer övertygad om att det ligger någon sanning i det. För när vi kommer till långtidsparkeringen och ska låsa upp bilen, så fungerar det inte att låsa upp med knappen på nykeln. >Måste låsa upp den manuellt. När sedan pappa försöker starta bilen så ger den inte ett ljud ifrån sig! Senare insåg vi att när vi hade tagit ur våra resväskor, som stått som packade sillar i bagageutrym,et, råkat komma åt en lampa som sitter där på sidan. den lyser även om bilen inte är igång. Detta betydde självklart att lampan haft en vecka på sig att ladda ur batteriet. Tur i oturen så har vi en försäkring som innebär att vi kan ringa var vi än är, och vad som än hänt, och hjälp kommer. Kom en kille i bärgninsbil och drog fram sin snabbstartare, satte dit den och vips så var det liv i Bettan igen. Skulle ha landat vid halv fyra, men tog mark vid halv sju. Detta innebar att vi skulle vara hemma runt 8-9 (säger vi), men vi var hemma vid tolvsnåret. Men vi kom hem iallafall.

Gör som min gogumma, lämnar en hälsning utifall något skulle hända. Tycker inte om att inte ha kontroll, och det anser jag inte att ha när jag sitter i ett plan med förare som man bara hört rösten av och terrorister som går i bombningsplaner. LOVE YOU BOYS AND GIRLS!

Har resfeber till tusen! Är cirkus två timmar kvar innan vi påbörjar vår färd mot Kreta. Kommer nog inte att ha tillgång till internet där nere, så nästa uppdatering sker troligen på lördag om en vecka. Då kommer vi hem, för att redan på söndag vara ute på vift igen. Ska skjutsa min syster till Närke, där hon går skola. Hennes rum är fyllt av väskor och påsar, blir ju bara hem och vända för henne stackarn!Själv fortsätter jag jobbanet på på måndagen efter. Har en vecka kavar då, sen vettefan vad man ska hitta på! Skulle kunna börja tolklinjen i Härnösand bara för att få vara med mina gogummor. Känns tungt att inte få vara med i gemenskapen där uppe. Kommer nog att våldgästa dom allt för mycket känns det som nu. Vi har sagt på skämt att jag ska börja jobba på ICA där uppe, har insett nu att det inte vore så dumt egentligen. Får ringa till ICA och böna att få jobba där. Kan väl få ett extrajobb åtminstone. Känner mig lite left behind just nu, insåg igår att dom har börjat skolan när jag kommer hem igen.Nu ska jag iväg och kolla så jag inte glömt något i g e n ! Känns som jag kommer att komma på något jag glömt vid dom miljontals rödljus som finns i Uppsala och veta att det är v ä l d i g t försent att komma på det då. Hatar när det hugger till i magen av sådant! Därför måste jag gå nu, berättar om allt skojigt vi varit med om när jag kommer hem. Ha det bra allihopa! Och Renskötarn; Ta det lugnt i London, för guds skull!

Hur lyckas man egentligen?! Hoppas inte detta händer oss när vi ska flyga på fredag, eller förresten hamnar vi på något bra ställe så inte mig emot.