Något har väckt mig. Ett ljud.

Jag fortsätter att blunda men försöker komma tillbaka till världen. I vakningsprocessen växer bilden av rummet jag ligger i, fram i huvudet. Jag ligger ute hos mig, i min loftsäng. Jag tittar utåt mot rummet... Nä vänta nu... Det är ju människoljud jag hör. Jag sov ju inne inatt. Bilden av min bod försvinner som scenbytet i en film. Jag ligger inne i gästrummet. Jag ligger på sidan mot fönstret... Nä det stämmer inte heller... Syster sov inte hemma inatt så jag gick ju och lade mig i hennes obäddade säng... Ja så är det, jag ligger i hennes rum och jag ligger in mot väggen.
Ljudet kommer igen. Ja, nu hör jag vad det är, det är pappa som gör sig iordning för att åka på jobbet. Undrar om han lämnar hunden hemma?

Varför ligger jag här egentligen? Jo, så var det ja. Jag lade mig här utifall han sulle lämna hunden hemma. Han sade inget om hur han skulle göra, så tänkte att det var bäst att sova inne för att pappa skulle kunna fråga om han kunde göra det eller så jag skulle vakna om hunden behövde gå ut.

Undrar om han lämnar henne hemma? I så fall frågar han väl, eller så vaknar jag när hon behöver går ut.

Jag suckar och sover strax igen. Sekundrarna jag var vaken var inte många, men tänk vad mycket man hinner tänka ändå.

Nästa gång jag vaknar är huset tyst, och tomt. Han kom aldrig och frågade, och unga snusningar hörs från hundkorgen. Jag är själv.

Idag bestämde sig pappa hux flux att vi skulle åka ner till Stockholm och köpa bil. Syster har tagit körtkort för ett tag sen och haft önskemål att få ta bilen ner dir hon bor. Hon bor och studerar på annan ort, och då menar jag verkligen ort. Hur litet ställe som helst, dit inte ens tågen vill gå.

Bror hade tidigare på dagen ringt och övertygat köparen att det var vi som skulle få köpa den. Så vi rastade hunden, laddade mp4:orna med både låtar och styrka för att hålla hela vägen ner och letade fram katterna ur sina gömmor inne. Vinkade adjö till djur och hus och åkte.

På vägen ner satt vi mest tyst, spända och förväntansfulla inför mötet med bil och säjare. Dessutom fick vi ju ta oskulden av en del av E4:an. Bror hade kört på den tidigare han, men vi andra satt och kollade oss runt och kommenterade förbättringarna som gjorts.

Väl framme så träffade vi säljaren vid Rotebros köpcentrum, utanför coop vid jorden. Där hälsade vi på honom, och broder och syster provkörde bilen. Pappa och jag fick i uppdrag att kallprata lite med säljaren medan, pappa är bäst på det så jag överlät det till honom. När bilprovarna kom tillbaka gick syster och jag på toaletten medan killarna gjorde upp. Det gick fort, för näs syster och jag kom tillbaka så skakade dom hand och säljaren vinkade adjö till sin pärla. Han hade köpt den bara för att ha något att köra runt arsle i medan han väntade på sin specialbeställda bil skulle komma. Var en väntetid på tre månader på den, så var bara att peka ut en bil som han kunde tänka sig att ha under tiden, och köpa den.

På hemvägen åkte syster och jag den nyinköpta bilen och pappa och bror tog vår bil. Vi stannade till på MC-klubben och fick oss några specialbeställda hamburgare och dricka utan is. Sen bar det av hemåt igen. Vi pratade med varandra, bilarna emellan, i min broders medtagna walkie talkies. Det blev ganska många:

- rådjur på höger/vänster!

- Är ni med?

Och en m a s s a:

VAD SA DU?!

VA?!

W-K:na var inköpta på Clas Ohlson kanske ska tilläggas.

När vi inte pratade i W-K:na så babblade jag och syster på själva, sjöng (läs skrek) ikapp med musiken som spelades på radion och njöt i fulla drag av att susa fram på E4:an i en ny liten söt, röd bil, med pappa och broder i bilen framför oss.

Det blev en underbar och helskoj roadtrip som vi sent kommer glömma!

På något konstigt vis har jag haft onsdag hela dagen idag. Det konstiga är att jag har haft två möten inbokade idag, tisdag, och dom har jag gått på. Ändå så har mina funderingar gått som om det vore onsdag. Till exempel så sa Rockkullan att hon skulle höra av sig på onsdag och berätta vilken dag hon kunde komma hit så vi kan åka upp till brudarna i Härnösand, vi ska fira sista april där.

Sen fick jag reda på en sak som jag ville tala om för henne, så tänkte att jag lika gärna kunde ringa henne. Vi pratar på, jag berättar min sak och hon uppdaterar mig om hennes saker. Men hon nämner inget om hur det blev, vilken dag hon kan komma, så i slutet av samtalet så frågar jag henne. Först blir hon tyst, sen säger hon lite undrande:

- Men jag sa väl att jag skulle få reda på det på onsdag och ringa då?

- Ja.

-Men det är ju bara tisdag idag.

- Är det? Ja det är det ju!

Ibland undrar man om man inte ska börja bli rädd för sig själv ändå.

Efter helgen i Lex så har jag varit tvungen att bo i mina Crocs på grund av skavsåern jag drog på mig. Och kan inte säga annat än att dom är underbara!

Från början var jag helt anti Crocs. Dom var ju huur fula som helst. Men efter ha provat Rockkullans av en slump så var jag fast i träsket. Gick och lurade länge om jag skulle köpa egna eller inte, dom var ju ändå suuperful, men den suupersköna komforten vägde över. Och tur var väl det, hade inte kunnat leva utan dom denna vecka!

Tack för den Foppa.

Jaha???

Sakerna som krånglar i textrutan visar sig inte när inlägget blir sparat och utlagt i bloggen. Aja, då vet man det också. Man lär sig något nytt varje dag.  

Har hamnat i bloggtorka. Igen!

Tycker även att uppdateringarn som gjorts på denna sida är urusla. För det första så kan man inte hoppa ner en rad, nä då blir det plötsligt t v å rader! Okej jag kanske itne är den smartaste när det gäller sånt här, men ska man inte kunna bara hoppa ner en rad?!

Sen kan man inte klistra in saker i textrutan, men i rubriksrutan går det alldeles utmärkt. För det är ju så mycket bättre att kunna klistra in något där, man skriver så mycket mer i den rutan vill jag mena.

Vet att jag borde skriva och klaga, men har gjort detta förr utan att få något svar. därför känns det som det inte är någon idé att lägga ner tid på det. Lägger ut klagomålen i bloggen istället och hoppas på att någon som kan göra något åt detta, läser inlägget.

Har varit en riktig klagotant nu i några dagar känner jag, men ingenting har gått min väg nu på sista tiden. Känns som det är någon som sitter och hånskrattar över den braiga idén att lägga en förbannelse, eller göra en voodoo-docka av MLI. Om det är någon som tar åt sig av detta så:

SLUTA.

GENAST.

DET.

ÄR.

INTE.

ROLIGT.

LÄNGRE.


Men vänta nu.
jaha!
Nu vet jag hur man gör för att hoppa ner bara en rad! Man håller in shift och trycker på enter. varför då på en skala?! är det inte vanligare att man bara vill hoppa ner en rad, eller?!

Strunt samma, nu vet jag hur man gör iallafall. Min bön kanske blev hörd på en gång. Så du som hörde den:

TACK!

Det gjorde mig lite gladare.

Men nu måste jag ta och skärpa mig när det gäller att blogga!

Kan skylla på att jag har varit och flängt en hel del . Till exempel så åkte jag till min älsklingskulla i Lex i torsdags (12/4).

Hade en underbar helg där, med fint väder och många fikastunder. På lördagen var vi även ut. Skulle ha varit ut i Borlänge men efter mycket strul med skjutsning och sovning så bestämde vi oss för att slå klackarna i taket och dansa järnet på gamla vanliga Luckan. Och det gjorde vi, med besked!

Vi hade även planerat en lite kupp för kvällen för att det skulle bli lite mer spänning, men tyvärr var inte rätt folk ute så vi kunde inte genomföra den. Men kul hade vi! Fanns även en fotograf där som tog vimmelbilder, denne blev på Rockkullan och ville ta kort på oss. Han lyckades övertala oss till en bild tillsammans och en bild på honom och Rockkullan, jag ställde upp som fotograf.Så nu ha man lyckats hamna på en vimmelsida också, suck! 

När kvällen var över, så försökte fotografen få med oss på efterfest, men vi avböjde detta genom att säga att vi skulle hem och sova, vilket var sant, så vi slapp ljuga oss ur situationen.

När vi kommit ut så släppte det mesta av adrenalinkicken och spriten, och jag kände att jag fått skavsår av mina snygga gul-skor. Inte bra. Jag kunde bara inte gå dom två kilometrarna hem till Rockkullan i dom, så jag valde att ta av dom. Var inte så kallt som jag trodde det skulle vara, klockan var ju ändå 02.00 Var nog tur att man hade lite sprit kvar i kroppen, annars hade man väl fått amputera tår på löpande band. Fanns även m a s s o r av glas på vägen hem, men Rockkulan var en utmärkt kartläsare, och jag trampade inte på en enda glasbit. Inte ens en enda sten. Det tycker jag var duktigt gjort.

Den sista biten tog även Rockkullan va sig sina skor och sympatigick i strumporna. När vi kom hem var det bara att duscha av fötterna för att få bort det värsta, gick bra faktiskt. Blev både varm och ren.

Efter ha fixat oss inför natten så fastnade jag framför tvn medan Rockkullan for iväg till drömmarnas land. Jag lyckades hitta en j ä t t e u s e l film som jag bara måste se slutet på, så jag knaprade chips och kollade slut på den. Såg inte ens början av den.

Så t y p i s k t mig!

Men efter den så for även jag iväg till min, för närvarande, udda och konstiga drömvärld.

Idag var jag till staden och inhandlade lite förfriskningar till helgen, på påskaftonen (lördag) blir det utgång. Ska förfesta hos Znuttan, och för hoppningsvis kommer alla vi har bjudit.Trodde det skulle vara j ä t t e m y c k e t folk som gick i samma tankar som mig, men konstigt nog var det bara att knata in, ta det man ville ha (inget var slut!) och sen ställa sig i enmanskön som varade. S k ö n t!Anglingen blev trist nog inställd. Det är första gången sen vi började med denna tradition, som den inte blir av. vet inte riktigt hur många år vi har hållt på, men det har blivit ganska många iallafall.Det är stormen som sätter P för fiskandet. Blä!Dumma väder. Dumidumdim!Men betyder att man, förhoppningsvis, är utvilad och fit for fight på lördag. Var ett tag sen jag var ut här hemma. Ska bli kul som F.A.N