Alltid i slutet av sommaren anordnar staden en "Grillnatta", affärerna stänger senare på kvällen och evenemangen radas upp utmed gatorna. Denna kväll invaderas staden av människor, i år ryktades det att det var 20 000 personer i omlopp som trängdes i affärer och på gatorna.Mamma och jag åkte upp ganska tidigt, vi hämtade Stålmamman och henne barn och skjutsade in dom till centrum sen gick mamma och jag och åt kinesikst. Vi kom verkligen i rätt tid, efter bara ett litet tag var restaurangen fylld till bredden med matgäster. Vi hade bestämt med Stålmamman att ses efteråt, men Telias nät blev överbelastat och det gick inte att ringa. Var f ö r många som försökte ringa till varandra inom samma radie. Mamma hittade på dom senare när hon och jag delat på oss. Först väntade hon in syster för att ge henne en några saker hon hade glömt hemma.Jag gick själv mestadels av tiden, försökte hitta dom som jag visste skulle vara där men det var inte det lättaste. Den enda jag riktigt pratade med var Znuttan, som jobbade den kvällen. Efter ett tag ringde mamma mig och frågade om jag kunde skjutsa hem Stålmammans minsta barn. Medan jag pratade med henne och banade väg mot bilen mötte jag hur många som helst som jag hade bvelat prata med, men nu kunde jag bara hålla handen över telefonen och säga ett kort "Hej", för att sedan gå vidare. Trist!Åkte tillbaka till centrum för att gå i dom sista affärerna, sen var jag nöjd. Ringde till mamma och meddelade att jag ville åka hem. -"Kan du inte stanna lite till?", blev svaret. Okej det kunde jag väl. "Lite till" blev timmar! När jag äntligen fick åka hem, efter mamma och Stålmamman kommit överrensd om att mamma skulle sova där, så var jag lagomt pigg och glad. Blev inte bättre att jag fick höra av Stålmamman att jag var såå tråkig, och såg såå glad ut, verkligen sprudlade om mig. Inte.Kände hur jag verkligen började sura ur. Var nära flera gånger att kasta tillbaka några drypande kommentarer, men eftersom det inte var någon familjemedlem lade jag band på mig och satt tyst istället. Gav några kyliga "nu-är-det-bäst-att-du-slutar-blickar" för att försöka markera att det fick vara nog. Jag åkte hem och stupade i sängen, den har nog aldrig varit så skön att kryp ner i.

På söndagen ramlade dom tre som sov hos Pappersmannen och Jullebulle in ganska tidigt. Partyprinsessan och Filbunken hade lång väg att köra framför sig så dom måste komma iväg tidigt. Renskötarn fick snällt kliva upp och åka med dom till oss hos Rockkullan.Efter vi sagt hej då till dom två långkörarna tog vi det lugnt, åt frukost och bröllopstårta som vi fått av Bruden innan vi åkte hem på natten. På knattnen är vi hade kommit hem och var på väg att gå och lägga oss började jag leta efter min väska som jag haft med mig på bröllopet. Hade tagit ur linserna så gick inte så bra att leta, provade ringa mina mobiler men hörde inet durrande från något hörn. På morgonen upptog jag min jakt på väskan, insåg att jag måste ha glömt den på bygdegården eller i bilen som vi åkte hem i. Efter en del telefonsamtal hittades väskan på golvet i bilen som vi åkt i. Jag hade tagit bröllopstårtan och glömt väskan. Slarver!När vi hade varit in och gjort den traditionsenliga fikan på Siljans, och jag sovit en sväng medan dom andra solat sig lite, åkte jag och Rockkullan och hämtade väskan hos hennes pappa. Undertiden lagade Äventyraren och Renskötarn middag; wok med äggnudlar.Efter maten var det bara att packa in i bilen och åka, skulle skjutsa Renskötarn till tåget sen gick färden hemåt. När vi entrade staden kom mamma och hämtade upp mig, medan Äventyraren åkte vidare hem till sig. Hade två timmars körning kvar hon.

Så var dagen inne! Jullebulle och Pappersmannen skulle säga det magiska ordet.Vi i våran stuga hade klockan på 08.00, de tre andra som sov i brudparets stuga hade nog klcokan på väckning ännu tidigare. Vi bestämde att de skulle komma till oss efter sen de hade duschat, så vi kunde göra oss klar och äta frukost tillsammans.De kom runt 09.00, då var vi redan i full gång med att piffa till oss inför dagen. Vi åt frukost och ockuperade de få speglar som fanns i omgångar. Vid 11.25 kom Rockkullans far och bror för att hämta oss, innan dess hade jag gett upp mitt hår två gånger. Fick aldrig riktigt till det som jag ville. Hade provat ut en frisyr innan, och då, självklart, hade allt blivit jättebra. Den extra touchen fanns inte där men det fick duga, blev ganska bra iallafall.Framme vid kyrkan väntade "Cencurkullan" och "Giddan", med hennes pojkvän "Lubbe". Vi hälsade på dom och gick sedan i samlad trupp in i kyrkan, som var från medeltiden om jag inte missminner mig. Där inne hade "Japandåren", med hennes pojkvän, och "Smygesteten" redan tagit platser. Väldigt långt fram insåg vi sen, men Japan och Esteten hade frågat och några bestämmelser över hur alla skulle sitta fanns inte.Och så var stunden inne, portarna öppnades och tåget, med brudnäbbar, brudtärna och sist men inte minst b r u d p a r e t, kom framskridandes. Dom var hur fina som helst! Det var inte många ögon som var torra. När de två kysst varandra för första gången som man och hustru så samlades alla gästerna utanför porten för att ta emot paret. Dessa vek av inne i kyrkan och väntade in oss, för att bli sist ut. Pappersmannens bröder hade köpt såpbubblor som vi blåste på paret när dom kom ut, det blev jättemaffigt så. Magiskt. Dessutom är det bättre för både brudpar och småfåglar!Efter det bar det av mot en hembygdsgård som låg 1,5 kilometer från kyrkan. Som tur var fick vi som fått skjuts plats med dom som kört själv. Slapp gå i högklackat och vricka fötter och få blåsor. Tusen tack för det!Vid bygdegården stannade vi tills sent på natten och åt gott, sjöng, hurrade och spexade för brudparet. Vårt gäng hade satt ihop ett medley med olika kända låtar, som påminde oss om dessa två, och ändrat till personliga texter. Vårt gäng åkte nästan sist därifrån, prudparet och brudens föräldrar stannade och väntade med oss. Stackrarna! Var supertrött efter deras stora dag, men dom tyckte det bara var kul attt sitta och prata igenom dagen med oss i lugn och ro. Det var ju bra.Var en helt underbar dag, med många skratt och glädjetårar. Var första kompisbröllopet också, så det var mycket nytt. Väldigt tacksam att jag fick uppleva detta med paret och min kära polers. Oförglömlig dag!

På fredagen smet jag lite tidigare från jobbet för att hinna byta om och packa det sista innan "Äventyrartjejen" skulle hämta upp mig i staden. Hon hade varit i Ljusdal och hälsat på sin mamma några dagar, och vi bestämde att vi skulle ta hennes bil till Leksand. Hon ringde och sa att hon skulle bli lite försenad, men det gjorde inget för mamma och jag hade lovat "Stålmamman" att svänga inom spökhuset och mata hennes katter.När hon kom flyttade vi raskt över extrasängen och resten av packningen, för att sedan styra kosan mot Rockkullans place!(a.k.a. fikomanen). Jag tog över körningen så äventyraren kunde äta sin medtagna matsäck, hon har en pigg liten Rollings Stonesare som är jättekul att köra.Två timmar senare entrade vi Leksands marker, efter att ha haft blixtrarna vinande runt backspeglarna mestadels av vägen, och tidvis regnade det så häftigt att vi var tvugna att smyga fram! Dessutom höll vi på att köra på två rådjur, vid två olika tillfällen.Väl framme såg vi att Filbunken och Partyprinsessan redan var där. Blev ett kärt återseende med många kramar och skratt. Medan vi väntae på att Renskötarn skulle komma med tåget uppdaterade vi varandra om vad som hänt under sommaren. Vid 20.45 åkte jag, filbunken och äventyraren in till Noret för att möta Renskötarn. Efteråt svängde vi inom Hemköp för handlade frukost. Var precis som i gamla dagar, gick omkring och pratade och tecknade om vartannat och flummade på så där i allmänhet. När det blev läggdax åkte Renskötarn, Partyprinsessan och Filbunkern och sov i brudparets hus. Fanns bara plats för tre hos Rockkullan. När dom hade åkt hade äventyraren modevisning för mig och Kullan, hon hade inte bestämt sig vad hon skulle ha på sig och tog oss till hjälp. Vi somnade sent om sider efter att, som vanligt, legat och pratat ett b r a tag i sängarna.

På torsdagen kom inte bara ett åskväder på besök, utan två. Vid 18-tiden var dom här, och stannade till runt 01-snåret. Dessa två verkade putta varandra framför sig och bildade en jättecirkel. När det ena dog bort, dröjde det inte länge innan det andra var över oss. Mamma skulle på begravning nästa dag och kom på att hon måste ut och plocka blommor, de hade kommit överrens om att göra så. Så innan regnet kom åkte vi ut på blåklocke-jakt. Mamma visste några ställen där dessa växte tätt, och jag visste andra. Medan vi var ute på både hörde vi och såg hur ovädret närmade sig med stormsteg. Vi hann precis ham med en fin bukett av två olika sorters blommor innan regnet kom, och som det kom sen! Det bara öste ner vid vissa tillfällen, så slutade det för att sedan börja igen. Och stora tunga droppar var det, det smattrade på rejält på plasttaken över vår altan och farstukvist.Var en hur tråkig kväll som helst! Ingen dator, ingen TV och ingen radio. Vi underhöll oss med att läsa böcker och lösa korsord, mamma, pappa och jag. Jag packade även inför helgen.Jag var tvungen att duscha inför helgens bröllop, men gruvade mig. Har hört att man inte ska duscha när det åskar och blixtrar. vid 22.30 tröttnade jag, hade varit lugnt ett tag och det verkade det som att ovädren drog vidare. Så jag chansade och hoppade i duschen. Jag skulle shava mig fin till jag skulle ha min klänning, så det tog extra lång tid. När jag nästan var klar hör jag hur det ena ovädret är närmare än någonsin denna kväl. Crap!Skyndade mig som attan att tvåla in mig och sköja av raklöddret på benen. När jag klev ur drog jag en lättnadens suck, åska är inget jag föredrar. Har upplevt några otäcka åskväder och blixtnedslag, det har satt sina spår. Men nu var jag i allafall redo för helgens tillställning.

På onsdagen så ringde Sinaldo och hade tråkigt, saknade Znuttan som var nere i Stockholm. Han frågade om vi kunde hitta på något, jag som var lite seg sa till honom att ta med sig en film och komma. När han kom var jag ute och cyklade med Nellie, låg brandrök i luften så tog en tur för att se om man kunde se var det brann någonstans. Hittade ingen källa till det hela, och var på väg hem när Sinaldo kom och körde om mig. Visade sig senare att det var en rejäl skogsbrand flera mil bort, men att vinden låg så att röken kom åt vårat håll.det visade sig att varken han eller jag var särskilt sugen på att sitta inne och kolla på film en sådan härlig kväll. Vi bestämde oss för att åka till Staden och äta lite glass istället. Vi åkte til ett ställe som Sinaldo jobbar extra på och åt glass med grädde, chokladsås och maräng.Måste bara berätta en sak som hände! När vi kom dit såg Sinaldo några som han kände (som vanligt!) och gick dit för att säga hej. Jag kom lite efter och såg att sällskapet kollade undrande på mig. Jag klev fram och presentrade mig, blev lite osäker om jag skulle gå så långt som att ta i hand, men bestämmer mig för att göra det. Vill ju inte verka oartig. Vet ni vad mamman i sällskapet säger då(?!): - Vi tar inte i hand vi, medan hon tittar åt ett annat håll. Jaha tänker jag och drar tillbaka min hand, där får man för att man är artig. Kokar inuti! Vet att dom kommer från Alfta, dom har rykte om sig att vara dryg. Hmm det är ju för intet rykten uppstår... Har jag hört.Iallafall.När vi hade ätit klart och var på väg att åka hem ringde mamma och frågade om vi kunde köpa glass. "Stålmamman" hade kommit på besök, med sina fem barn. Så vi svängde inom en affär och köpte fem strutar, var inte det lättaste att hitta fem likadana! Efter denna värmebölja har glassen gått åt och bristen var stor i frysdisken. Efter ett telefonsamtal gick det iallafall vägen, hittade fem strutar som alla barnen tyckte om.När vi kom hem blev det stort glasskalas, till och med Nellie fick sig en smakbit. Efteråt spelade Sinaldo fotboll med en del av skaran. Resten av oss satt uppe på bron och kollade på och skrattade åt de yngsta som körde med sina egna regler. Som till exempel att krympa "målen" när de äldre skulle skjuta, eller att ta upp bollen med händerna när det inte fungerade med fötterna. Alla sätt är bra, utom dom dåliga!

Idag var jag den enda sommarjobbareN, min käre sommarkollega håller på att flytta från korridorsrum till lägenhet i hans studentstad.När jag kom på morgonen vågade jag knappt titta åt godshögen som stod utanför porten och väntade, sneglade dit för att få domen och blev glatt överraskad. Var bara två saker till min sommarkollegas avdelning som jag har fått överta, dessutom visste jag var den ena saken skulle ligga. Hade observerat det vid något tillfäle. Skönt!Lunchen var inte lika rolig, när jag skulle ta ut min matlåda ur frysen upptäcker jag att min sommarkollega har lagt in en glasflaska innehållande loka, under gårdagen. Tanken var att han skulle dricka den när den blivit avkyld, men så blev inte fallet. Fallet blev att jag fick stå och plocka glasbitar, drycken hade frysit, och som alla vet så expanderar då denna. Krasch, bom, bang! Efter jobbet åkte pappa och jag och köpte golv, sånt klickklack-golv (tror jag det heter). Var även inom en annan affär och köpte ett större minne till frysefastkameran. Bra att ha nu inför bröllopet jag ska på, och även utalndsresan. Bäst att passa på nu medan man har pengar att tillgå. Var iväg och kollade så allt fungerade, blev några bra bilder. Även dessa ser höstiga ut, björkarna har börjat vika ner sig inför torkan. Jättemånga som börjar skifta åt det gula hållet. Denna har insett att loppet är kört och gett upp helt. Säden, har även den, börjat skifta i gult.

Varför duger man bara för vissa om dessa är full? Kommer det ett sms från vissa en lördagskväll, vet man p r e c i s vad dessa är ute efter. Hur ska man tolka det egentligen, har de verkligen s å låga tankar om en? Förstår dom inte att man ser mösntret?-"Hej vad gör du? Ute ikväll?"Spelar ingen roll egentligen vad man svarar på detta. Svarar man:-"Nej det är jag inte."Så får man garanterat tillbaka:-"Vill du inte komma ut då? Jag är där och där.Svarar man däremot:-"Nej, men är på väg."Så blir svaret med all säkerhet:-"Kom till XXX, jag väntar på dej."Svara man kort och gott:-"Ja."så durrar mobilen strax med svaret:-"Var är du?!"Svarar man:Är inte i stan, är borta och hälsar på den och den. Då tror dom inte på en:-"Så säger du säkert bara."Åhh! Visst det kan vara lätt att bara strunta i att svara på mess och samtal. Men det är inte alltid det. Ibland krävs det stor viljestyrka, men så kommer man ihåg att man är glömd i nyktert tillstånd och avstår från att träffas.