Även denna låt har jag historia med. Till exempel så var det en period där det inte gick en gång utan att denna låt spelades, eller kom strax efter, jag startade bilen. Men nästan bara när jag var ensam i bilen.Och den är bra. Väldigt bra. Man blir glad utav den, eller iallafall jag. Det är så härligt gung i den. Sandi Thom - I wish I was a punk rockerOh I wish I was a punk rocker with flowers in my hairNot everybody drove a carWhen music really mattered and when radio was kingWhen accountants didn't have controlAnd the media couldn't buy your soulComputers were still scary and we didnt know everythingOh I wish I was a punk rocker with flowers in my hairIn '77 and '69 revolution was in the airI was born too live, into a world that doesnt careOh I wish I was a punk rocker with flowers in my hairWhen pop stars still remained a mythAnd ignorance could still be blissWhen God saved the Queen she turned a whiter shade of paleMy mom and dad were in their teensAnd anarchy was still a dreamThe only way to stay in touch was a letter in the mailChorusWhen record shops were still on topAnd vinyl was all that they stockedAnd the super info highway was still drifting out in spaceChorusKids were wearing hand-me-downsAnd playing games meant kick aroundFootballers still had long hair and dirt across their faceWhen the head of state didn't play guitarChorusI was born too live, into a world that doesn't careOh I wish I was a punk rocker with flowers in my hairJapp, glad var det.

Nonstop, min sköna, härmar dig lite. Du får slå mig nästa gång vi ses, om du inte går med på det.Finns historia sammankopplad till denna låt. Dessutom kan jag fortfarande få gåshud ibland när jag hör den.Markus Fagervall - Everything ChangesEven though that I just meet you,And we've only said hello.I can tell that you are special,Don't ask me how I know.It may sounds strange but,To me it seemsYou where always hereLiving in my dreamsI can feel your love is in the airRaise of sunshine everywhere.Touching me forever and for always.Angel eyes will look on me,Telling me we were meant to beBringing back what I thought was gone,Everything changes, from now on.Do you believe in magic,Do you believe?Falling at first sightLife comes crashing inI begin to realizeThere's nowhereFor me to run to nowRefI believe in tomorrowLet it go of yesterdayRefSay. No. More.

En bråkdel av alla smarta saker barn har delat med sig av:- Sov med kläderna på så är du redan påklädd på morgonen.____________________-Var aldrig så mätt att du inte orkar någon efterrätt.__________________- Lyssna på din hjärna. Den har mycket information.__________________- Du kan inte gömma en bit broccoli i ett glas med mjölk.__________________- Du kan inte låta hundar vakta din mat.__________________- Håll aldrig en katt då någon sätter på dammsugaren.__________________Kille ~25 sitter och pratar i mobil med headset. Pojke ~4 (viskar högljutt till sin dagisfröken): Fröken, han har en osynlig kompis! Jag sa ju att det fanns!Kan ju inte låta bli att le.

Ursäkta men tillåt mig ett hånfullt asgarv:MOAHAHAHAHA (andas) MOAHAHAHAAH (andas) MOAHAHAHAAHAOkej blev tre, but couldn't help myself.En pruttbyxa. Har dessa forskare inget liv?!Kommer allvarligt någon köpa dessa fula, blöjliknanade, plastbyxorna?! Tänk dig en person har ätit något pruttvänligt typ ärtsoppa eller vita bönor, och använder sina flaschiga pruttbyxor en hel dag. Föreställ dig lukten som kommer sippra ut i luften när denne person tar av sig dem. UUU!Ett annat scenarie ploppade just upp i mitt huvud.En gubbe går förbi och lägger av en rejäl en. Tittar på mig och säger med ett leende: - Det är lugnt, den är luktfri. jag har mina pruttbyxor på mig.UUUUUUUUU! Försvinn ur mitt huvud!Var får jag allt ifrån egentligen?!

Har försökt att dramatisera en händelse som skedde när jag åkte hem från Lex sist. Är ingen författare, men det är ju tanken som räknas... Har jag hört.Räven tassar ur skogen och in på tomten, stannar upp vid den röda stugans fönster där lampans sken flödar ut i mörkret. Någon rör sig där inne, plockar med kvällsmatens disk. Räven betraktar personen med läckerbitarna, vädrar i luften och känner matens Jag härliga os som ligger kvar runt stugan. Klirret av att glas mot varandra får räven att vakna upp, den fortsätter sin färd och kommer ut på en mindre väg.Jag sitter i bilens värme och lyssnar på skivan jag fick i present, värsta bästa reseskivan tror jag givaren har döpt den till. Instämmer, en bra blandning. Jag blickar ut på väg och det lilla av landskapet strålkastarna lyckas återge, samtidigt som jag tänker tillbaka på den underbara helg som varit. Ler åt alla tokigheter som vi lyckades med denna gång, blir alltid tok när just vi har sammankomster.Räven kollar sig runt, till höger bildar vägen en lång uppförsbacke och till vänster ringlar den sig genom en mindre by. Gatulampornas gula sken inger värme i den systa byn, så räven bestämmer sig snart att ta av åt vänster, nedför. Efter några meter sätter sig räven och betraktar byn på håll. Nedförsbacken gör att den får en bra överblick över den fridfulla byn. En bil närmar sig i fjärran och blir snart synlig under gatulamporna. Räven följer bilen med blicken medan denne kör igenom samhället och fortsätter upp mot platsen där räven sitter. Bilen kör förbi räven utan att sakta ner, såg nog aldrig denne betraktare. Jag kör nedför en välkända, långa, backen som leder till till den lilla byn som symboliserar "halva vägen" för mig. Jag vet att när jag har kört igenom denna har jag kört i ca. en timme, och har lika långt kvar. Räven återgår till att studera byn, bakom honom hör den hur bilen försvinner bort. Den försvinner in i tankens värld, men avbryts strax av ett högt dån. Den vänder sig om och tittar in i ett starkt ljus!Jag ser en bil längre ner i backen komma emot mig. Jag slår av helljuset och den mötande gör samma sak. Det är konstigt, går nästan inte en gång utan att jag möter minst en bil i just denna backe. Jag förundras över fenomenet medan jag ser bilen försvinna bort i backspegeln. När jag tittar framåt får jag plötsligt syn på något vid vägkanten. En räv! Jag hör hur jag själv drar efter andan medan jag girar åt vänster. Håller andan och försöker se vart räven tar vägen. Väntar mig en duns som indikerar på att jag har släckt ett liv. Räven kisar mot ljuset och kryper ihop, hinner inte riktigt uppfatta vad som händer innan det redan är över. Den tittar skakat efter bilen som försvinner bort. Hjärtat hamrar i bröstkorgen och en ilning letar sig ner via ryggen ut till svansen.Ännu en bil åker igenom byn, och styr upp mot platsen där räven sitter. Räven bestämmer sig att detta inte är en plats för den, och springer in i skogens skyddande vrå.Blir nästan förvånad att dunsen uteblir, men andas lättat ut. Hjärtat, som tog ett rejält skutt upp till halsgropen, dunkar hårt. Jag tittar i backspegeln för att se om jag kan få en skymt den uppskrämda stackarn, men bakljusen lyser upp för dåligt. Jag hoppas att denne har flytt fältet när jag ser att jag möter ännu en bil. Blinkar för säkerhets skull med helljuset till föraren, räven kan ju ha fått för sig att springa iväg längsmed vägen.

Vill explodera. Skrika. Sparka. Slå.Men istället tar jag det tyst och behärskat, samtidigt som jag kokar inuti. Hur blev det så här? Och varför?

Vågar jag lämna över mitt hjärta till dej? Tar du hand om det?Tänk om du tappar det. Tänk om du kastar det.Jag har lagt mitt hjärta i andras händer förr.Då hände det som inte får hända.Jag kände mitt hjärta krossas.Jag såg bitarna flyga iväg åt olika håll.Jag vet inte om jag orkar leta upp alla bitar igen.Tänk om jag inte hittar alla?Tänk om jag inte klarar att laga det!Vet inte om mitt hjärta klarar ännu fler ärr.Snälla, tro inte att jag inte litar på dej.Snälla, jag ber dig, ha tålamod.

Tidigare hade jag problemet att inte ha någon motivation till att skriva. Nu är det tvärtom. Tankar, ord och händelser snurrar runt i huvudet som attackerande fåglar, swich åt ena hållet swich åt det andra där kom fem till, tio fler.Got the picture?Finns inget som helst sammanhang. Skulle jag skriva ner en bråkdel blev det väl hispan nästa.Jag tror att detta virrvarr återspeglar mitt liv just nu. Inget jobb.Har tvingats flytta hem igen, vilket innebär begränsat privatliv. Och då menar jag b e g r ä n s a t.Ett minst sagt struligt kärleksliv. Struligt!Extrajobbar på två ställen vid tillfälle. Har ett sug att sticka iväg och leva i en ryggsäck ett tag.Har helt enkelt kommit till en fas där jag känner att liver rinner iväg och jag hänger inte med. Jag har ju inte gjort något! Känner att det är på tiden att förverkliga drömmar och leva livet. Få det ur systemet så man kan lugna ner sig och börja bli vuxen. Sedan är det rädslan över att Mr Death knackar på före Mr Life. Tänk om jag skulle dö nu, det vill man inte ska hända (Peppar, peppar ta i trä!) Har börjat inse att det krävs så lite för att något ska gå snett, listan kan göras lång över vad jag går och funderar över kan hända.Nu insåg jag just en annan sak. Detta inlägg har inget sammanhang. Bara virrvarr. Det var detta jag var rädd för skulle händA. Men kanske blir bättre efter ett skriva-av-mig-inlägg.Man kan ju alltid hoppas.